Norges national(s)katt med anor från vikingatiden.


Den stora robusta och muskulösa katten med yvig svans och halvlång päls,
vilken den Norska naturen i århundraden skoningslöst avlat fram och fött
upp med hjälp av isande kyla, snöstormar, piskande regn och hagelskurar,
svält samt rädsla i de norska skogarna.

Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade djuren behålla livet, samt gav dem flera goda egenskaper för överlevnaden.

Speciell päls med tjock underull, för att skydda mot kyla, och de långa
vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen och utmed sidorna
för att ge skydd mot regn och snår.
För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle få mera skydd fick dessa
mer päls, såsom krage, kindskägg, skjortbröst, knickers, tofsar under trampdynorna och den långa ludna svansen.

Päls- och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så mycket om och gav Skogkatterna alla päls och ögonfärger som hon hade tillgängligt,
dock ej siamesteckningen.
Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben, där bakbenen är
högre än frambenen, är nästan ett måste för att klara sig i vildmarken.
Skogkatten rör sig enormt smidigt och är en suverän trädklättrare.
Javisst tar den sig ner för egen maskin, oftast då med huvudet före.

Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets.
Med de stora toffsförsedda öronen, rovdjurets vilda blick från de stora
något snedställda ögonen.
Den kraftiga hakan och den raka profilen förstärker det vilda utseendet.

Nu frågor du dig - Kan man ha denna katt som innekatt och sällskapsdjur?

Svaret är otvivelaktigt JA.
Skogkatten är mycket sällskaplig, kärvänlig och tillgiven sin ägare.
Liksom alla andra katter har varje Skogkatt sin stora personlighet.
Den är även lekfull och intelligent och småpratar gärna utan att för den
skull vara högljudd.

Pälsen är trots sin längd lättskött, men tova då och då vid
pälsfällningen kan förekomma.
När skogkatten fäller sin päls, ja då fäller den och till slut ser den nästan ut
som en korthårskatt där bara svansen och knickerserna visar att
den är semilånghår.
Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns tidigt i litteraturen som "Hulderkatten" eller "Trollkatta".

I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut första gången och bedömdes
av en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut Hansen.
På grund av 2:a världskrigets utbrott och dess efterverkningar,
kom inte avelsarbetet för att bevara denna nationalkatt
igång igen förrän 1972.
År 1973 godkändes rasen i Norge efter att man enats om standarden.

Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade normännen
ca 100 st katter registrerade.
Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden blev Skogkatten godkänd,
dock utan certifikatstatus.

Klokt nog gav sig inte norrmännen, med Fredrik Nordanne i spetsen.
Till FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med ett rikt bildmaterial
och dokumentation både från det Norska avelsrådet och från uppfödare,
där tre generationer Skogkatt fanns dokumenterat.

Rasen blev godkänd.

Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen ville först
skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter
som fick exporteras.
1977 kom den första Skogkatten till Sverige, Pans Tuppen.